sportfiskarna-logo

  • P1000194.JPG
  • IMG_0837 copy 1.JPG
  • 26.jpg
  • 30.jpg
  • 3.jpg
  • 21.jpg
  • IMG_0503.JPG
  • 20.jpg
  • 29.jpg
  • 28.jpg
  • IMG_0840.JPG
  • 33.jpg
  • IMG_0817.JPG
  • 31.jpg
  • 34.jpg
  • 5.jpg
  • 10.jpg
  • 2.jpg
  • IMG_0833.JPG
  • 14.jpg

 Under 60-talet ökade befolkningen i Malmö stad avsevärt. En av orsakerna till detta var det s.k. miljonprogrammet, i vilket många nya bostäder tillskapades. Malmö antog mer och mer formen av en storstad. Därvid blev tillgången till högkvalitativt vatten i alla dess former ett absolut krav från både allmänhetens och industrins sida. Det där förstod myndigheter och politiker i Malmö och
handlade därefter.

Redan tidigare hade Malmöpolitikerna insett vartåt det lutade. Så tidigt som 1939, efter noggranna vattenkvalitetsunderökningar, hade Malmö stad köpt nästan halva Vombsjön och hela Vombs Fure av Friherre Hans Ramel på Överdskloster. I den utbyggnad, som sedan följde, och som utvecklades sig till Vattenverket i Vomb, i dag Vombverket, pumpades sjövatten från Vombsjön upp till ordningsställda dammar i Vombs Fure.

I dessa dammar fick vattnet penetrera ned genom det naturlig förekommande, mycket kraftiga sandlager vid och omkring Raby. På så sätt renades vattnet. När sedan det penetrerande vattnet nått ner till grundvattennivån, pumpades det då rena och högkvalitativa vattnet upp på nytt och skickades via rörledningar till Malmö stad. Sedermera också till angränsande kommuner.

Men Malmö stad växte och växte och i början av 1960-talet började man förstå att dåvarande kapacitet hos Vombverket inte skulle räck länge till. Därför ansökte Malmö stad i början av 60-talet hos Vattendomstolen om tillstånd att utöka vattenuttaget från Vombsjön, samt om tillstånd att samtidigt utöka lagringsvolymen av vatten i sjön. Efter många utredningar och förhandlingar fick Malmö stad i mitten på 60-talet Vattendomstolens tillstånd till ett väsentligt utökat vattenuttag. Samtidigt medgavs att vattennivån i sjön fick lov att variera betydligt mer än tidigare tillstånd hade  medgivit. Vattenytan tilläts enligt den nya vattendomen att variera från som lägst 18,1 meter över havet till 20,90 m. ö.h. dvs. som mest med 2,80 m.

För att skydda omgivande jordbruksmark, men även villor och trädgårdar, mot de nya, höga vattennivåerna i sjön, främst under snösmältningen, då man önskade samla på sig så mycket vatten som möjligt, medgavs även tillstånd till omfattande invallningar runt sjön. Undantag gjordes för den södra delen av sjön, där naturen självt har ombesörjt invallningen en gång i tiden dvs. strax efter
s naste istiden för omkring 15 000 år sedan. Även Björkaån invallades uppströms i erforderlig omfattning.

För invallningarna behövdes jord och sten i stora mängder. Därvidlag kom de mindre jordbruksfastigheter, på ömse sidor av Björkaåns mynning, väl till pass. Dessa hade Malmö stad förvärvat i början på 1960-talet av självägande lantbrukare.

Från bl.a. det område där Björkadammen idag ligger, schaktades c:a 80 000 m3 jordmassor av olika slag till alla de invallningar, som idag omger stora delar av Vombsjön. Resultatet av dessa bortschaktningar av jord blev ett jättestort schakthål, som var 2 m djup och 4 ha stor. Invallningarna stod färdiga 1967.

Det som hände efter det att jordmassorna var bortschaktade var. att vatten började pressas upp i schakthålet från backarna i söder. I detta skeende föddes tankar om en eventuell fiskedamm. Idékläckare var dåvarande skogvaktaren i Vomb Karl-Erik Olsson, något senare kom i allra högsta grad även Malmö stads jordbruksförvaltare Sven Nilsson med i bilden. I bakgrunden skymtade också förre skogvaktaren i Vomb Axel Olsson och fastighetsdirektören i Malmö Arne Skude. Så småningom fylldes hela schakthålet med vatten och så var BJÖRKADAMMEN ett faktum.

Under våren 1969 sattes den första omgången in av "fiskefärdig" regnbågslax, så småningom även röding. Dammens kanter och slänter behövde dock stabiliseras en tid, varför försäljning av fiskekort påbörjades först under 1970. Grillstugan intill dammen byggdes i samma veva. Dagfiskekort såldes bl.a. av dåvarande lanthandlaren i Björka Algot Persson. Under en lång tid svarade den då pensionerade Axel Olsson för tillsynen av fiskedammen.

Redan efter några somrar fann man, att vattennivån i dammen sjönk avsevärt under denna tid. Speciellt under varmt väder räckte inte vatteninflödet från backarna till för att hålla vattennivån i dammen vid önskad nivå. Det gick t.o.m. så långt, att under riktigt varma perioder kunde en viss fiskdöd registreras. För att råda bot på detta problem, och med den efterföljande fiskdöd, som en direkt konsekvens av rådande förhållanden, installerades och utbyggdes en rörledning med pump vid den närflytande Björkaån. Med hjälp av detta pumpsystem kunde vattennivån hållas på önskade nivå. Men oanade problem uppstod.

Det näringsrika vattnet medförde, att bottenvegetationen började genomgå en kraftig och icke önskad utveckling. För att hålla denna bottenvegetation i schack inplanterades, på rekommendation av
Sötvattenlaboratoriet i Aneby, gräskarpar; en åtgärd som hade både positiva och negativa effekter. Den rekommenderade vattenomsättningen medförde, dels att vattnet blev rikare på närsalter och syre, dels att fiskyngel av icke önskade arter som t.ex. gädda kom in i dammen. I dag pumpas därför det mesta vattnet upp från relativt nyligen anlagda grundvattenbrunnar strax söder om dammen.

1988-1989 tömdes dammen och dy från botten rensades bort. Massorna blev till en fredad ö mitt i dammen. Efter bottenrensningen tippades ett antal lass med taktegel från rivningar i dammen på
några ställen längs kanterna, bl.a. för att så småningom utgöra skydd för eventuella insättning av kräftor. Tillstånd till denna inplantering erhölls 80-talet och från Simontorp inhämtades både kräftyngel av signalkräftor och rådgivning.

I dag är fiskedammen öppen för allmänheten från mars till december och fiske är tillåtet med spinnspö och fluga. Införandet av ny fisk sker i tvåveckorsintervaller.